MissKenving – Body Fitness competitior

Annons

Oj, här var de dött..

Oj här var de dött, haha! Inte visste jag det va typ 4 månader sen sist jag skrev. Men tiden den går fort som tusan nu med en liten bebis. Kände även att ja behövde en paus, har varit på sociala medier väldigt lite(uppdaterat instagram ibland) dem senaste månaderna. För jag prioriterat annat samt att min kropp har mått allt annat än bra. 

För er som följer mig på instagram vet om vad jag kommer skriva nu, men för er som inte gör det kan jag börja med att berätta att jag fick veta för drygt en månad sedan att jag har giftstruma (hypertyreos) och behandlas nu för det. Det förklarar massa olika saker hur jag har känt o mått dem senaste månaderna. 
Efter Aldoras dop fick jag en ordentlig dipp, kunde inte komma in i mina rutiner igen med träning, promenader o mat. Var ständigt trött o stressad, att inte tala om hur SVETTIG jag var konstant. Att klä på eller byta blöja på Aldora va som ett träningspass typ. 
Jag blev mer lättretlig, mitt humör svajade hela tiden. Jag sov så fort Aldora sov, kunde somna ståendes kändes de som o på samma gång var jag hyper. Pratade snabbt o kände mig rastlös. Hur tusan nu de går ihop, förmodligen stressen. 
Jag märkte hur mitt minne försämrades, min kalender o notisar var överfyllda av påminnelser. Jag minns att jag berättade för mamma hur rädd jag var av att vakna upp en dag o kanske inte minnas att jag har Aldora, eller att jag skulle glömma henne nånstans i vagnen, så allvarligt o jobbigt kändes det för mig. Tillslut började jag gå ner vikt, tappade massvis med hår också. Jag umgicks mindre med vänner o familj för jag var för trött att ens gå utanför dörren, orkade inte tänka. Min kropp o mitt huvud kändes långt ifrån normalt. 

Tillslut så tog jag tag i det. Alla jag pratat med, tex BVC, innan har sagt att det kan vara lite såhär efter en graviditet, tex tröttheten kommer ju som ett brev på posten när man får barn. Men jag sa till dem att det är INTE Aldora som gör att jag blir trött då hon sov 12-15 timmar utan att vakna, hon sov mycket på dagen med o var långt ifrån en jobbig bebis o ha o göra med. Ingen tog mig på allvar o dem flesta skratta lite sådär nonchalant. 
Fick komma till vårdcentralen sen iaf, ett besök på 5 min o fick jag ta lite prover. Dem ringde mig efter 2 dagar o sa att jag måste komma in igen o ta om alla prover då dem, i princip inte trodde sina ögon för att mina värden var så dåliga. Sagt o gjort, tar om dem o dagen efter ringer metabolenheten som berättar att jag är prio 1 och måste komma in redan dagen efter. När mina provsvar sedan kom fick jag snabbt en tid hos läkare där han berättade utförligt vad detta innebär. 
Nu behandlas jag med Tiotil och levaxin, o efter drygt 3 månader så kanske jag behöver operera bort sköldkörteln. Vi får se vad läkaren säger vid återbesöket, ska dit nästa vecka. 
Hur som helst, på ett eller annat sätt så kommer jag bli bra, jag ska bli bra! Nu har medicinen äntligen börjat ge lite resultat så jag kan smått börja leva igen. Så det Känns skönt att de finns en förklaring till varför min kropp o mitt huvud spökat i flera månader. Slipper jag känna mig så värdelös :p 
Iallafall Jag o Richard har äntligen kommit in i lite bättre matrutiner. Vi äter nyttigt o gör matlådor. Alltid en början. Vi har vägt oss, tagit bilder och mätt överallt. Vi har som mål att ta nya bilder, nya mått varje ny vecka. Och med tiden ska jag även ta mig till gymmet, men små steg framåt. Har en lång väg tillbaka från graviditeten också. Om jag fick önska så skulle jag vara i så bra form som möjligt tills vi åker utomlands i maj 😀 typ som på denna bild.  Motivationsboost! 
 Matbild – dagens lunch. Kyckling, potatis, sallad, champinjoner och en sås på kvarg/chilisås.  

 

Kommentarer

Kommentera

Annons
stats